Sitter i Halmstad och lyssnar på George Harrison och väntar på att klockan ska bli 13 så jag kan åka hem och packa, klippa mig och ta en joggingtur. Joggandet har blivit som en drog för mig, och nu har jag inte sprungit sedan i Onsdags. Imorgon åker jag till Sweden Rock och där blir det nog knappast av...
Igår var jag bakfull i Landskrona. Peking vann en ganska tråkig match där jag satt på platsen brevid Stuart Baxter, han var bögigt klädd. Hans son satt på bänken. Och jag konstaterade att om Johan Svensson befunnit sig på Landskrona IP denna vackra Juni-eftermiddag hade han sannolikt klagat väldigt mycket på Valentino Lai. Peking vann med 3-1...
Mattias, du måste förklara det där sms:et lite bättre någon gång. Är det verkligen sant?
Så varför var jag bakfull? Jag hade druckit fyra rejäla groggar (ca:50/50) under fotbollen hemma hos Johan på Lördagkvällen. Fotbollen ja, den förtjänar ett helt eget kapitel, men jag sammanfattar allt med ett ord: sjukt...
Efter matchen drog vi till Masthuggsteatern där Alex skulle träffa Hilda. Paula var nervös. Sara berättade att hennes pappa är gitarrist, inget annat och jag rökte och var nog ganska social för att vara jag. Ölen kostade tjugo kronor och jag gjorde slut på 180 kronor, Tony Something spelade, något av det sämsta jag har hört, folk strömmade ut ur lokalen långt innan han hade spelat färdigt. Monika kompenserade, men allt jag kunde var att tänka på George Clooney där jag låg på golvet...
Alla var glada, jag också, tills "hon" började ringa och terrorisera mig, jag blev sur och började bete mig därefter, snedtände rejält. Johan var full och fick inget napp, så vi drog hem till honom och sov istället, Johans soffa var skön. Alex sov i Vasaparken. Och visst, jag måste erkänna, det var en vacker kväll...