Recension:
Modern Times
Bob Dylan
++++ 1/2
Modern Times är ett verk av en schizofren man, en myt-makare som länge har försökt hålla legenden vid liv. Legenden om det vemodiga buttra geniet som avskyr allt och alla. Men fasaden håller på att rämna. Det märks så oerhört tydligt på den här plattan, även om han så desperat försöka dölja det...
Skivan är producerat av alter-egot Jack Frost och innerhåller mer hopp och optimism än någon annan av hans skivor har gjort. Om Time Out Of Mind var en skiva av man som hade svårt att anpassa sig till moderna samhället så är det här skivan av mannen som har svårt att anpassa sig men har anpassat till att ha svårt att anpassa sig om du förstår vad jag menar…
Modern Times tar vid där Love And Theft slutade. Vilket innebär att han gräver ännu djupare i den gamla amerikanska folkrocken. Blues, jazz och Rockabillyn finns här också, men med en helt annan optimism än tidigare. Ta bara öppningsspåret Thunder On The Mounta
in. En fantastisk blues-pärla som för tankarna till Jerry Lee Lewis med dess medryckande pianosound. Men man kommer också att tänka på Highway 61 Revisited när man hör den här låten väldigt mycket…
Men här finns också de klassiska kärleksballaderna a la Dylan. When The Deal Goes Down och Beyond The Horizon är två av dessa. En annan fantastisk låt är Ain’t Talkin’ som är för tankarna till dom New Orleans-inspirerade blues-låtarna som präglade Oh Mercy från 1989. Fantastiskt bra. En annan mycket skön låt är The Levee’s Gonna Break med väldigt medryckande gitarrer…
Men den absoluta mästerverket på plattan är ändå Workingman’s Blues 2 som ska vara en fristående fortsättningen på den gamla country-pärlan Workingmans Blues skriven av Merle Haggard på 60-talet någon gång. Precis som originalet är det en politisk sång som tar upp världsläget där de vanliga arbetarna får allt svårare att klara sig när globaliseringen växer sig allt större. Alltså ett politiskt ställningstagande från Dylan, vem hade hoppats få höra sådant från honom igen?
"There's an evenin' haze settlin' over town
Starlight by the edge of the creek
The buyin' power of the proletariat's gone down
Money's gettin' shallow and weak
Well, the place I love best is a sweet memory
It's a new path that we trod
They say low wages are a reality If we want to compete abroad"
Melodin är dessutom helt annorlunda från originalet. Det här är en ballad, Dylans starkaste ballad sedan Every Grain Of Sand och Blind Man Willie McTell skulle jag vilja påstå. Å då snackar vi tidigt 80-tal. Episkt…
Kanske den bästa skivan i “trilogin” (Time Out Of Mind, Love And Theft och Modern Times), som står sig väl jämte de gamla klassiska plattorna. Inget nyskapande eller så, bara ett fantastiskt bevis på att en man som har varit vilsen stora delar sitt liv åter har funnit sig själv…
Låtlista:
1. Thunder On The Mountain +++++
2. Spirit On The Water ++++
3. Rollin’ And Thumblin’ +++
4. When The Deal Goes Down +++++
5. Someday Baby+++
6. Workingman’s Blues #2 +++++
7. Beyond The Horizon ++++
8. Nettie Moore++++
9. The Levee’s Gonna Break ++++
10. Ain’t Talkin’ +++++
