Det våras för Videobutiken

Jag gick till videoaffären igår. Denna hopplöst medeltida institution som - självförvållat givetvis - hänger på ett hårstrå såhär i fildelningstider. En affärsverksamhet som tror sig kunna konkurera om din uppmärksamhet med dyrt gammalt plockgodis som är så hårt att det skulle kunna fungera som ammunition, och skitdyra gamla filmer som du får betala böter för när du råkar lämna tillbaka dem en timme försent...

Jag hade strosat omkring bland damm och repiga omslag i nån halvtimme innan jag bestämde mig för en rulle som jag inte hade sett och som säkert kunde vara värd fyrtio spänn...

Mannen i kassan hade några dagars skäggstubb och såg precis sådär hopplös ut som de som står i videoaffärer brukar göra. Jag har givetvis stött på honom förut, det är något slags rullande schema med losers i den där affären. Han är en sån som går lite drygt tillbakalutat och säger "Det blir fyrtio pengar!" när man ska betala (och som sedan jonglerar lite med småpengarna). Han tog emot det utsträckta omslaget med en suck, som om de naglar han sekunden innan ägnat all sin uppmärksamhet åt att peta med en gammal lortig sax vore mer hoppingivande än chansen att tjäna ihop till sitt levebröd...

Men när han slängde en ointresserad blick på omslaget sken han plötsligt upp och viftade med det framför mig.- Den här filmen, den... ja... vad ska man säga... gillar du annorlunda filmer, så gillar du den här. Men den har ett jävligt konstigt slut, det är inte alla som gillar slutet. Jag skulle inte rekommendera den här filmen till vem som helst. Nej, det kan du skriva upp!- Det blir fyrtio pengar!!!

Ibland förvånas man över vilka människor som tillåts existera. Det naturliga urvalet är ju naturligtvis inte applicerbart på mänskligheten, åtminstone inte i vårt högteknologiska land, men ibland skulle man önska att det bara var smarta människor som fick ha sex. Medans jag funderade över detta tittade jag på honom på det sätt som man ser på folk som man helst skulle vilja slå ut alla tänder på. Jag såg mig själv stoppa in den där saxen i hans ena öga. Men istället tog jag filmen, betalade, stoppade ned den i fickan, tackade och gick därifrån, precis som man gör när man bara inte orkar och för att det inte spelar någon roll eftersom människan ändå inte kommer förstå vad han har gjort för fel eftersom han är en komplett idiot...

Givetvis blev hela filmen förstörd, det enda jag satt och funderade på filmen igenom var vad som skulle hända på slutet. Som plåster på såren drog jag ett sandpapper över skivan innan jag lämnade tillbaka den. Inte för att det nödvändigtvis drabbar rätt person, men det kändes skönt...