En dröm är en dröm

Klockan var inte mer än halv fem på morgonen. Hade somnat bara en timmar tidigare, hade varit på Bryggeriet med Alex. Vi hade träffat massa människor från förr, Alex pratade med Andreas Scheffel och Lotta i ett hörn. Jag dansade med Linda Pinberg, min arbetskamrat Pernilla stod vid bardisken och såg allt annat än roadut. Var hon svartsjuk? Geggan, Jonas och Erik var också där men dom lyssnade på Hellacopters i Eriks I-pod...

Men nu var klockan halv fem och jag var hemma. Det var en dimmig men ändå kall morgon. Jag sov som en stock. Då ringde mobilen. Winterlong med Neil Young var ringsignalen. Vem ringer nu tänkte jag? Vardet Alex som inte hade kommit hem ännu? Jag orkade inte svara. Jag somnade om...

Exakt en timme senare ringde det igen. Jag blev förbannad, vem fan ringer nu? Är det chefen som vill att jag ska jobba? Slängde mig på telefonen. En man med skånsk dialekt svarade, han lätt andfådd. Han presenterade sig som Shane MacGowan. Du är inte Shane MacGowan svarade jag, Shane är från Irland. Han svarade: Kom ner och titta då, jag står på din gräsmatta. Du måste komma ut!

Jag tog på mig min morgonrock. Jag var lite rädd men ändå väldigt nyfiken. Jag sprang ner för trappan till altandörren. Och där stod han! Shane MacGowan. Han stod där i träningoverall och vit cowboyhatt och med en rosa adidasbag som matchade overallen, den var fylld med whiskeyflaskor. Nog var det Shane alltid, tänkte jag trots att kläderna sa något annat. Kom in sa jag. Han sa att han ville prata med mig om något. Jaha svarade jag, vad är det då?

Han svarade: -Jo, jag vill att vi två bildar ett band. Jag vet ju att du inte kan sjunga men att du är en jävel på att skriva musik...

-Men, sa jag. Hur kan du veta vem jag är? Och jag skriver ju bara musik på svenska, du kan väl inte svenska?

-Han började sjunga, han lätt precis som Edward Persson med lungemfysem...

Det räckte för att övertyga mig. -Okej vi kör!

Shane hade redan övertygat Pete Townsend att vara gitarrist i vårat band, nu behövde vi bara en trummis, han frågade om jag kände någon?

Jag funderade en stund. Kan jag fråga Alex? Han kommer inte tro mig tänkte jag. Han är ju en ganska upptagen man också. Han lirar ju med Foo Fighters. Varför skulle han vilja lämna dem för att spela med ett band bestående av två alkolister och en misstänkt pedofil? Nä, jag får fråga någon annan...

Det sista jag minns av drömmen var att vi skulle göra våran första spelning. Vi skulle vara förband för Lustans Lakejer på Pustervik. Då vaknade jag, å tänkte att det hade varit ball att lira lite gura...