Vilse i vardagen

Jag trodde det var snö på gatan men det var bara våt asfalt. Min rygg gör ont, mina armar är stela av träningen av eller nåt och i mina fickor hittar jag hittar jag i tur och ordning: två halstabletter, lypsyl, ett klistermärke som jag inte vet hur det har hamnat där, ett spårvagnskort, ett SL-kort som har legat där sedan jag var i Stockholm, ett ipodfodral, en trasig nyckelring,ett visitkort och någon slags entrébiljett till något som jag inte kan svara på vad det är...

Jag fryser nåt så jävulskt å försöker bli varm men det går så himla dåligt. Jag ligger inrullad i min varmaste tröja i en tom lägenhet och önskar att jag inte frös. Jag försöker ringa ett samtal men hon svarar inte, måste vara ute med hunden tänker jag. Istället tittar jag på tv inrullad i den där varmaste tröjan som inte hjälper mot att håren på mina armar står rakt upp, mot att utsidan av mina lillfingrar är vita och inte går att känna...

Jag ser på Deadwood och tänker att det är den bästa serien som gjorts, ever. Jag ser en dokumentär om ett rockband jag trodde att jag hade glömt. Jag tittar på en fransk film utan textning. Jag förstår inte ett smack men jag ser ändå klart för kvinnan är fin. Jag har datorn på, stereon på, tvn på, jag tänker att alla maskinerna borde få upp värmen i rummet. Dörren slår igen där nere, mamma är hemma från jobbet, jag tänker, ännu en jävla dag till spillo...

Fotnot: Spårvagnskort = Busskort. I Göteborg säger alla spårvagnskort, något som jag omedvetet har börjat annama