Jag vill inte vara en av dom som levde när tiden stod stilla

Idag på jobbet kom det in en, tja ska vi kalla det för "äldre dam". Hon var 97 år gammal, således född 1910. Ruskigt gammalt. Jag började snabbt räkna lite och ju mer jag räknade, desto mer avundsjuk blev jag. Personen som stod framför mig var alltså född, ja hade kanske till och med minnen från första världskrigets slut! Hon var 29 år, sex år äldre än vad jag själv är nu, när andra världskriget startade...

Och i trettiofemårsåldern när kriget tog slut. Hon har levt med Hitler. Med Churchill. Med "Kalla kriget". Varit vuxen när Sverige tog VM-silver och sett första människan på månen, men bara på en liten tv-skärm. All denna teknik!När hon var liten fanns väl knappt bilar. Datorer och mobiltelefoner var ett halvt sekel bort. Tvättmaskiner, videobandspelare och ungefär en miljon andra saker...

Hur fick man tag i andra människor? Hur levde man? Det är svårt att föreställa sig. Kanske har hon barn. Barn som är pensionärer idag. Vuxna barnbarn eller till och med barnbarns barn i min ålder. Med närmare eftertanke så lever ju min gammlafarmor också. Hade jag skött mina kort rätt så hade hon haft barnbarnbarnsbarn vid det här laget. Känner pressen...

Anyways... Jag blir både fascinerad och avundsjuk när jag tänker på allt dessa människor har upplevt. Krig, dåliga tider, nya tider, utveckling och ny teknologi. Två helt olika världar. Två helt olika liv. Jag hoppas på mer utveckling, mer förändring, mer krig....nej inte riktigt. Men jag hoppas att jag får uppleva åtminstone en bråkdel av vad dessa damer fått. Jag vill se världen förändras, se saker hända...

Jag vill inte vara en av dom som levde när tiden stod stilla...