Pete Tosh - I Bob Marley's skugga

Peter Tosh blev mest känd som gitarristen i The Wailers. Många menar att Peter McIntosh som han egentligen hette var viktigare för Bob Marley och hans karriär än vad många kanske kan tro. Det var nämligen Pete som lärde Bob Marley att skriva musik. Det har Bob Marley själv sagt i intervjuer...

1974 tröttnade Pete på att stå i skuggan av sina mera berömda vän, men också på dom långa världsturnéerna som tog tid från solokarriären som var väldigt viktig för Pete. Därför lämnade han gruppen i slutet av 1974. Även om han återvände för enskilda spelningar ända fram till Bob Marleys död 1981...

1976 släppte Pete Tosh sitt första soloalbum Legelize It. Där han bevisade att han var en stor musiker också på egen hand. Skivan blev hyllad i reggae-kretsar världen över. Bob Marley sa bland annat att det var den bästa reggae-skivan han hört. Och själv anser jag att det är en platta väl i klass med Bob Marley’s allra bästa skivor. Att den inte är lika berömd som Exodus eller Burnin’ beror nog mest på det inte står Bob Marley på skivomslaget. Titelspåret handlade om att man skulle legalisera marijuana och blev den mest omtalade låten, banlyst i bland annat England. Men de riktiga höjdpunkterna på plattan är No Sympathy, Why Must I Cry , Igzhiaber och Ketchy Shuby…

1977 släppte Pete sitt andra album Equal Rights. Hyllningarna var enorma, detta var plattan som gjorde Pete Tosh riktigt riktigt stor kommersiellt. Pete Tosh var den mest politiska av originalmedlemmarna i The Wailers. Och här bevisade han det. Några låtar handlade om Apartheid. En låt handlade om att det bara är skjutvapen som hjälper för att få bukt med orättvisor världen över, han ville ha en väpnad revolution. Det var detta som skiljde Pete Tosh från Bob Marley. Bob Marley var politisk, men de politiska texterna fick aldrig bli större än musiken i sig. Pete Tosh var precis tvärt om, för honom var musiken bara ett verktyg, för att få fram vad han tyckte, för att provocera…

1978 släppte han Bush Doctor. 1979 Mystic Man och 1981 Wanted Dred & Alive. Habila plattor men inga mästerverk som föregångarna…

1983 släpptes Mama Africa. Detta blev Pete Tosh’s största försäljningssuccé och gjorde honom till "arvtagaren". Arvtagaren till Bob Marley som dog i cancer 1981. Bob Marley lämnade ett stort tomrum efter sig som Pete nu skulle fylla var det tänkt. Mama Africa var egentligen ett väldigt experimentellt album där han flörtade med många musikstilar (rock 'n' roll, soul, r‘n‘b´). Här var det musiken som stod i centrum. Politiken lämnades åt sidan i mycket större utsträckning än tidigare. Höjdpunkterna på denna platta var Mama Africa, Not Gonna Give It Up, Peace Treaty och Maga Dog. Enligt mig hans allra bästa album…

Det dröjde enda fram 1987 innan han släppte sitt nästa album No Nuclear War, vilket också skulle bli hans sista. Bara veckor efter att No Nuclear War hade släppts blev Pete Tosh skjuten till döds i sitt hem i Kingston. Av sin egen “vän” Dennis Lobban. Pga. av en pengadispyt. Dennis Lobban erkännde direkt och dömdes till döden bara veckor senare…

Men Peter Tosh och hans musik lever vidare...