Bob Dylan. Scandinavium, 1 April 2007
++++
Senast jag så Dylan i Oktober 2005 på Scandinavium gick jag dit med så oerhört höga förväntningar, äntligen skulle jag få höra mina favoritlåtar, få se min favoritartist. När jag gick därifrån var jag faktiskt lite besviken. Nog var det Dylan som stod på scenen men jag hade knappast fått höra mina favoritlåtar, i alla fall inte som jag kände dom, Lay Lady Lay dröjde det säkert 3 minuter innan jag fattade att det var just den, samma med Don't Think Twice. Men ju mer jag tänkte tillbaka på konserten desto mera började jag ändra mig, det var faktiskt ganska bra, långtifrån fulländat, men bra...
1:e April 2007. Den här gången vet jag precis vad jag har att vänta, en man som sjunger uselt, men som gör sin grej, vilket jag tror är en absolut förutsättning för att han ska orka fortsätta med musiken. Första låten Cat In The Well bara bekräftar vad jag har väntat mig. Lite gubbigt men samtidigt värdigt en 66-åring. Sedan händer det något. Ljuset på scenen blir rött, och It' Ain't Me Babe börjar. Han sjunger bra, fantastiskt för att vara Dylan. Magnifikt jämfört med förra gången. Helt klart är att det har hänt något med rösten, jämför skivorna Love And Theft och Modern Times så får du höra. Har han tagit sånglektioner? Vad vi får den här gången är en gladare, gitarrspelande och mer lekfull Bob. Han står faktiskt längts fram på scenen. Sist gömde han sig bakom en förstärkare hela konserten...
Låtvalen är bra, givetvis när man har en favoritartist så finns det alltid vissa låtar man vill höra. Hade fått orgasm om han kört Idiot Wind eller With God On Our Side, det hade varit väldigt överaskande. Däremot hoppades jag på Workingmans Blues eller en av dom alla fantastiska balladerna ifrån Time Out Of Mind. Men i det stora hela är jag nöjd. Han gör ju dom nya låtarna fantastiskt, han hade gärna fått köra ett par till som Ain't Talkin' eller The Levee's Gonna Break...
Men ändå en fantastisk konsert som sågs av betydligt fler ungdomar än förra gången noterade jag, jättemycket kids med Dylan-t-shirts och annat. Jättesköj...
Låtlista:
Cat In The Well++
Ljudet är dåligt. Och varför börja med en sån här tråkig låt? Bob på gitarr...
It Ain't Me Babe++++
Kvällens ända överaskning låtmässigt. En fantastiskt vacker version som är omgjord till oigenkänlighet. Det dröjde ända till refrängen innan jag förstod vilken låt det var...
Watching The River Flow+++
En annan mycket ovanlig låt, som rivs av standarmässigt...
It's Allright Ma (I'm Only Bleeding)++++
Nu börjar dom som hade kommit för att höra klassikerna skruva lite på sig i stolarna. Nu börjar dom fatta att dom inte kommer att få höra det dom har tänkt sig. Man måste gå på en Dylan-konsert med väldigt öppet sinnen, annars blir man besviken, många blev säkert besvikna på den här klassikern, inte jag. Fraseringar som är så totalt annorlunda originalet, ett gitarr-solon som ingen någonsin förut har hört. Och jag älskar det...
When The Deal Goes Down++++
Dom nya låtarna gör han fantastiskt. Den här är ju lite av en favorit, och han sviker inte. Bob har ställt sig bakom keyboarden nu, men han har uppenbara problem att stå still i svänget, han sjunger vackert och äntligen har teknikerna fått ordning på ljudet på riktigt...
Highway 61 Revisited++++
Jag måste säga att jag älskar det han gör med dom gamla låtarna, finns det något mer tragiskt än gamla artister som åker omkring och kör sina gamla låtar på precis samma sätt år efter år. Den här ligger ganska nära originalet ändå och är alltid bra live. Jag tror mig se Bob le ända uppe ifrån läktarplats, att han har roligt ser vem som helst...
Spirit On The Water++++
"You Think I'm Over The Hill/You Think I'm Past My Prime" är en så klockren textrad så det finns inte.Varför var det bara jag som ställde mig upp och visade det?
Honest With Me++++
En stor överaskning, en ganska begränsad låt från blir helt obegripligt bra här. Högt tempo, fint spel på munspelet. Har faktiskt blivit lite av en favorit efteråt när jag har lyssnat på den på skiva, fantastisk text...
Girl Of The North Country+++++
Kvällens stora höjdpunkt enligt mig. Jag har inte långt till tårar i en magnifik version som för tankarna till Rollin Thunder-turnén och det speciella soundet , han sjunger fantastiskt bra och låten låtar faktiskt ännu bättre än på skiva...
Rollin' And Tumblin'+++
Precis som på skivan...
Tangled Up In Blue++
Innan jag tar fram motorsågen måste jag säga att jag tycker att Bob har en väldigt fin ambition med den här låten, jag förstår precis vart han vill ta den. Han vill ge varje vers en egen karaktär. Men det är extremt ofokuserat, bandet känns för ända gången den här kvällen inte så speciellt tight. Dessutom glömmer han en vers, kommer på sig och kör den sist, vi var några som märkte det...
Nettie Moore++++
En låt från senaste skivan som växer för varje gång man hör den, speciellt texten är fantastisk...
Summer Days+
Varför måste han envisas med att köra den här låten? Han har ju problem att komma ihåg texten,så varför?
Like A Rolling Stone++++
Många blir nog överaskade att han inte kör den här låten sist. Senast han var i Scandinavium gjorde han den här låten uruselt. Den här gången blir det mycket bättre. Han börjar med att nästan viska innan han hela tiden stegrar sig fram till den sista versen då han nästan vrålar. Mycket bra...
Extranummer:
Thunder On The Mountain+++++
Den här låten är nästan sagolikt bra. Den står stolt intill klassikerna. Bandet drar upp ett tempo i låten som inte ens finns på skivan, Bobs röst håller och han höjer sig ytterligare en nivå. Jag trodde faktiskt inte att han röst höll för sånt här längre...
All Along The Watchtower++++
Lite samma sak som med Like A Rolling Stone. Den klassiska gitarrslingan har tonats ner men låten står sig överaskande bra ändå, kanske för att Bob sjunger och mår så förbannat bra på scenen...
Vi ses på nästa turné Bob!
++++
Senast jag så Dylan i Oktober 2005 på Scandinavium gick jag dit med så oerhört höga förväntningar, äntligen skulle jag få höra mina favoritlåtar, få se min favoritartist. När jag gick därifrån var jag faktiskt lite besviken. Nog var det Dylan som stod på scenen men jag hade knappast fått höra mina favoritlåtar, i alla fall inte som jag kände dom, Lay Lady Lay dröjde det säkert 3 minuter innan jag fattade att det var just den, samma med Don't Think Twice. Men ju mer jag tänkte tillbaka på konserten desto mera började jag ändra mig, det var faktiskt ganska bra, långtifrån fulländat, men bra...
1:e April 2007. Den här gången vet jag precis vad jag har att vänta, en man som sjunger uselt, men som gör sin grej, vilket jag tror är en absolut förutsättning för att han ska orka fortsätta med musiken. Första låten Cat In The Well bara bekräftar vad jag har väntat mig. Lite gubbigt men samtidigt värdigt en 66-åring. Sedan händer det något. Ljuset på scenen blir rött, och It' Ain't Me Babe börjar. Han sjunger bra, fantastiskt för att vara Dylan. Magnifikt jämfört med förra gången. Helt klart är att det har hänt något med rösten, jämför skivorna Love And Theft och Modern Times så får du höra. Har han tagit sånglektioner? Vad vi får den här gången är en gladare, gitarrspelande och mer lekfull Bob. Han står faktiskt längts fram på scenen. Sist gömde han sig bakom en förstärkare hela konserten...
Låtvalen är bra, givetvis när man har en favoritartist så finns det alltid vissa låtar man vill höra. Hade fått orgasm om han kört Idiot Wind eller With God On Our Side, det hade varit väldigt överaskande. Däremot hoppades jag på Workingmans Blues eller en av dom alla fantastiska balladerna ifrån Time Out Of Mind. Men i det stora hela är jag nöjd. Han gör ju dom nya låtarna fantastiskt, han hade gärna fått köra ett par till som Ain't Talkin' eller The Levee's Gonna Break...
Men ändå en fantastisk konsert som sågs av betydligt fler ungdomar än förra gången noterade jag, jättemycket kids med Dylan-t-shirts och annat. Jättesköj...
Låtlista:
Cat In The Well++
Ljudet är dåligt. Och varför börja med en sån här tråkig låt? Bob på gitarr...
It Ain't Me Babe++++
Kvällens ända överaskning låtmässigt. En fantastiskt vacker version som är omgjord till oigenkänlighet. Det dröjde ända till refrängen innan jag förstod vilken låt det var...
Watching The River Flow+++
En annan mycket ovanlig låt, som rivs av standarmässigt...
It's Allright Ma (I'm Only Bleeding)++++
Nu börjar dom som hade kommit för att höra klassikerna skruva lite på sig i stolarna. Nu börjar dom fatta att dom inte kommer att få höra det dom har tänkt sig. Man måste gå på en Dylan-konsert med väldigt öppet sinnen, annars blir man besviken, många blev säkert besvikna på den här klassikern, inte jag. Fraseringar som är så totalt annorlunda originalet, ett gitarr-solon som ingen någonsin förut har hört. Och jag älskar det...
When The Deal Goes Down++++
Dom nya låtarna gör han fantastiskt. Den här är ju lite av en favorit, och han sviker inte. Bob har ställt sig bakom keyboarden nu, men han har uppenbara problem att stå still i svänget, han sjunger vackert och äntligen har teknikerna fått ordning på ljudet på riktigt...
Highway 61 Revisited++++
Jag måste säga att jag älskar det han gör med dom gamla låtarna, finns det något mer tragiskt än gamla artister som åker omkring och kör sina gamla låtar på precis samma sätt år efter år. Den här ligger ganska nära originalet ändå och är alltid bra live. Jag tror mig se Bob le ända uppe ifrån läktarplats, att han har roligt ser vem som helst...
Spirit On The Water++++
"You Think I'm Over The Hill/You Think I'm Past My Prime" är en så klockren textrad så det finns inte.Varför var det bara jag som ställde mig upp och visade det?
Honest With Me++++
En stor överaskning, en ganska begränsad låt från blir helt obegripligt bra här. Högt tempo, fint spel på munspelet. Har faktiskt blivit lite av en favorit efteråt när jag har lyssnat på den på skiva, fantastisk text...
Girl Of The North Country+++++
Kvällens stora höjdpunkt enligt mig. Jag har inte långt till tårar i en magnifik version som för tankarna till Rollin Thunder-turnén och det speciella soundet , han sjunger fantastiskt bra och låten låtar faktiskt ännu bättre än på skiva...
Rollin' And Tumblin'+++
Precis som på skivan...
Tangled Up In Blue++
Innan jag tar fram motorsågen måste jag säga att jag tycker att Bob har en väldigt fin ambition med den här låten, jag förstår precis vart han vill ta den. Han vill ge varje vers en egen karaktär. Men det är extremt ofokuserat, bandet känns för ända gången den här kvällen inte så speciellt tight. Dessutom glömmer han en vers, kommer på sig och kör den sist, vi var några som märkte det...
Nettie Moore++++
En låt från senaste skivan som växer för varje gång man hör den, speciellt texten är fantastisk...
Summer Days+
Varför måste han envisas med att köra den här låten? Han har ju problem att komma ihåg texten,så varför?
Like A Rolling Stone++++
Många blir nog överaskade att han inte kör den här låten sist. Senast han var i Scandinavium gjorde han den här låten uruselt. Den här gången blir det mycket bättre. Han börjar med att nästan viska innan han hela tiden stegrar sig fram till den sista versen då han nästan vrålar. Mycket bra...
Extranummer:
Thunder On The Mountain+++++
Den här låten är nästan sagolikt bra. Den står stolt intill klassikerna. Bandet drar upp ett tempo i låten som inte ens finns på skivan, Bobs röst håller och han höjer sig ytterligare en nivå. Jag trodde faktiskt inte att han röst höll för sånt här längre...
All Along The Watchtower++++
Lite samma sak som med Like A Rolling Stone. Den klassiska gitarrslingan har tonats ner men låten står sig överaskande bra ändå, kanske för att Bob sjunger och mår så förbannat bra på scenen...
Vi ses på nästa turné Bob!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar