I kassan

Torsdagar på jobbet innebär sitta i kassan imellan 16-20. Idag 14.30-21.00 eftersom min söta kollega Josefine fick gå hem sjuk. I kassan får man träffa människor, man avgör själv om man vill vara social med kunderna eller bara vara vänlig och professionell, idag valde jag det förstnämda...

Nästan det första som hände när jag satt mig ner var att min "kassaflört" kom in. En otroligt go norrländsk tjej som snusar, har sjyssta kläder och ett leende som jag tror kan vara en bidragande orsak till att polerna smälter. Hon berättade att hon har varit och hälsat på sina föräldrar i Norbotten i helgen, hon berättade vidare att dom aldeles nyss har flyttat ut i skogen. Där dom medvetet har valt att varken ha ström eller vatten i huset. En annan gång berättade hon om sin syster Elsa som bor på Nya Zeeland tillsammans med sin tyske pojkvän. Och hon berättar allt på ett sätt så att man alltid har nära till skratt...

Men frågan är: varför berättar hon allt det här för mig? Vi känner ju inte varandra. Är hon intresserad av mig? Det klart hon måste vara. Fan vad trög jag är ibland...

Jag vet inte vad jag ska tro...

En stund senare kom Axel och hans mamma in. Axel är charmig liten kille som tycker om att prata väldigt mycket. Axel fyllde 5 år idag och han hade minsann fått banantårta på dagis. Och när han och mamma kommer hem så ska han få sin present som han redan vet vad det är för någonting...

Axel får mig att längta efter att bli pappa...

Nä det är inget skämt. Omogna Fylle-Fagge har en mera vuxen sida som längtar efter barn (på ett icke Michael Jacksonskt sätt). Men utrycket man blir som man umgås stämmer otroligt väl in i sammanahanget...

Vad jag ville ha sagt när jag började skriva har jag redan glömt. Men ibland när man är på det humöret är det faktiskt otroligt stimulerande att sitta i kassan. Man kanske inte förändrar världen, men dom små sakerna är ibland väl så viktiga...

Nu ska jag ta en kall pilsner och titta på ett avsnitt av Vänner... Godnatt...