Låt Sydamerikas vänstervåg bli mera än ett jävla varumärke

I Latinamerika har flera vänster-vågor av hopp sköljt fram genom åren. Vanliga människor har drömt om ekonomisk och social utveckling. Latinamerikanerna har länge velat uppleva okorrumperade ledare, frihetshjältar som inte svek längre fram. Ledare som inte bara såg till sina egna behov, personliga säkerhet och lyx. Sådana vars livsmål och ambitioner handlar om annat än att samla dollar i diverse skumma bankfack någonstans...

Först kom den kubanska revolutionen. Detta materialiseras fortfarande i den dyrkan som ägnas Che Guevara. Han är numer en popikon, ett varumärke som säljs i hela västvärlden. Det finns tröjor, strumpor och nästan vad som helst med ett Che märke på. Också Castro är populärare än någonsin trotts vacklande hälsa. Men innan dess hoppades många på den argentinske ledaren Peron och kanske alldeles speciellt på hans fru Eva. Och Evita blev en musikal som sålde bra både på scen, film och skiva. Hon utbrast med Madonnas röst att Argentina inte skulle gråta för hennes skull. Men av social välfärd blev nada...

Nu öppnas åter möjligheternas fönster genom den nya vänstervågen som drar över kontinenten. Latinamerikaner vågar hoppas igen...

Bolivia har Morales, den förste indianen som blivit president. I Uruguay är det vänstern som styr. Brasilien har Lula. Peru får kanske snart vänsterledare, mycket tyder på det. I Chile har man fått sin första kvinnliga president. Latinamerika har därmed fått sin första kvinnliga ledare...

Och Hugo Chaves i Venezuela är en mycket karismatisk ledare med en stark ekonomisk bas i oljan och stora ambitioner. Chaves måste ses som en reaktion på årtionde av korruption, maktmissbruk och sociala orättvisor. I Venezuela är klassklyftornabland dom största i världen. Dom rika flyger skytteltrafik mellan sina fastigheter i Florida och slotten i hemlandet med sina egna plan...

Tänk dig raka motsatsen till det och du har dom fattiga i landet. Människor som ingen någonsin har brytt sig om innan Chaves kom. Chaves har satsat enorma pengar på utbildning för dessa människor. Han har byggt matsalar som gratis delar ut mat till alla behövande. Vem är emot sådant?

Detta leder till att regeringen har en stor popularitet i de fattiga områdena. Samtidigt finns inga tendenser till ett totalitärt styre i likhet med det kubanska. Kvalificerade bedömare menar också att Chavez inte har någon genomtänkt ideologi. I stället är han en oerhörd retoriker som spontant kastar ur sig lite vad som helst. En ledare med stora men inte alltid genomtänkta ambitioner...

Ett försök att störta Chaves ägde rum när delar av oppositionen fick kontakt med delar av militärerna 2004. Det blev en statskupp som närapå lyckades. Processen avslutades med en folkomröstning som Chavez vann. Han visade sig ha stöd av dels folk från de fattiga förorterna och lojala militära förband som fritog honom...

Oppositionen, inklusive fackliga ledare och andra flydde snabbt utomlands...
USA förnekade inblandning, men de kände till kuppförsöket i förväg. De var förvånande nog raska i att välsigna den förmodat nya regeringen,liksom några europeiska stater. England av ett av dessa länder konstigt nog...

Konsekvensen av kuppförsöket detta blev att Chaves stärkt kom tillbaka och att oppositionsledare flyttade utomlands. Därpå så genomfördes en folkomröstning om Chaves, som han vann och alltså stärkta sin position ytterligare. Och han vann också det ordinare valet som hölls i år med bred marginal. Han är populärare än någonsin och eventulla framtida kuppförsök kommer garanterat sakna förankring hos folket...

Historien är inte ödesbestämd. Latinamerika kan stå inför en lysande utveckling av demokrati och sociala förhållanden. Nu finns dessutom möjligheter för en stark fungerande marknadsekonomi som grund för detta. Mexico och Brasilien har en stark tillväxt. Och Chile utvecklar exempelvis för närvarande goda kommersiella förbindelser med de starka asiatiska ekonomierna liksom Europa. Det handlar alltså inte bara om de traditionella bindningarna inom de amerikanska kontinenterna. Latinamerika behöver inte för evigt vara bakgården till USA...

Dock har det har funnits militanta högerdikaturer som har bromsat utvecklingen i Latinamerika många gånger tidigare. Vi minns generalerna iArgentina och galningar i Paraguay och Uruguay...

Och i Mexico där vann USA-vännen Felipe Calderon valet tidigare i December. Calderon är emot både aborter och äktenskap mellan homosexuella. Han är ett stort undantag i den så kallade vänster-vågen. Och låt han också förbi ett undantag...

Det handlar om att man måste kombinera demokrati, sociala framsteg och ekonomisk utveckling. Låt oss slippa någon framtida sentimental film om hur de nuvarande ledarna i Latinamerika bara var budbärare, relkam-makare till slott som blev till luft...