Hatobjekt no.1

Fredag 8/12 21:30-tiden utanför jobbet

Ska jag gå ut? Ska jag åka hem? Tåget till Stockholm går ju tidigt imorgon, måste gå upp senast halv sju. Men några öl kan jag väl ta? Speciellt med tanke på sällskapet...

Jag gick mycket riktigt på Nivå...

Lördag 9/12 06:30-tiden hemma hos mormor

Telefonlarmet ringer. Oj, jag har sovit i nästan en halvtimme tänkte jag det första jag gjorde. Tog mig upp ur sängen, raglade ut i köket, där stod mormor och lagade gröt till mig. Hon måste känt lukten av sprit och dam-parfym, classy. Men hon är van vid att jag kommer och lägger mig på nätterna och sover när kommunikationen till Fjärås är obefintlig. Gröten gjorde underverk, ingen huvudvärk, men kanske var det för att jag fortfarande var mycket full...

X2000 var fullsatt trots det tidiga klockslaget. Framför mig satt en kvinna och pratade högt i telefon. Hon pratademed sin kille eller man om hur jobbigt det är när folk pratar i telefon på tåget på morgonen när en del är trötta och vill sova, nästa gång skulle hon minsann sitta iden telefonfria delen berättade hon...

Hade jag haft kraft, kordinationsförmåga och tillgång till ett vasst föremål hade jag troligen suttit i häktet nu när detta skrivs...

Somnade till sist ändå. Vaknade när vi var i Södertälje (kvinnan pratade åter eller fortfarande i telefon). Huvudvärken hade börjat göra sig gällande, men den var faktiskt mycket lindrigare än vad jag ens hade vågat hoppas. Då kom jag plötsligt att tänka på Alex Schulman, hat-objektet no.1. nuförtiden. Läste någon krönika av honom i någon av gratistidningarna för ett tag sedan där han skröt om hur coolt Stockholm är...

Han berättade om när han klev av tåget på Göteborgs central en gång och det första han såg var två killar i trucker-keps.Han kände sig som att han hade åkt tre år tillbaks i tiden berättade han. Han skrev att Göteborg var en jävla skitstad, hur överlägstet Stockholm var i allt. En fullständig sågning...

Jag var arg så det kokade när jag läste...

Så när jag satt där på tåget på väg in mot Stockholm bestämde jag mig för att göra samma grej. Jag skulle döma alla Stockholmare efter dom första två människorna jag såg på perongen när jag steg av tåget. Mest som en rolig grej, för att underhålla mig själv, föratt tänka på annat än huvudvärken...

Gissa vilka jag såg? En kvinna som jag tror var en man och strax efter en man i femtioårsåldern i pilotbrillor (trots regn), för liten jeansjacka och cowboy-boots. Tror ni jag dömde ut hela staden Stockholm på grund av den iaktagelsen???

Nej, det gjorde inte. Men det kanske är skillnaden på den "vanliga" människan och Alex Schulman. Vi är mycket mera ödmjuka. Ödmjukhet är faktiskt mycket coolare än kändisfester och Duffer Of St.George-kostymer...

Fotnot: Döma ut enskilda människor är bra och bör uppmuntras, särskilt om dom är från Stockholm...