På vägen hem...
.jpg)
När jag hade slutat jobbet och gick igenom kassan så satt Pernilla där, hon frågade som vanligt med glimten i ögat: Ska du på dejt ikväll eller? -Nä, inte ikväll, svarade jag snabbt. Men dagen kommer att komma när jag faktiskt vågar svara: -Ja, gärna, vilken tid ska vi säga? När den kommer, det får vi se. Men jag är sjukt inne på den tjejen just nu...
Väl ute ur affären, stoppades hörlurarna i öronen (var annars?) och passande nog så började "Love Is The Answer" med Todd Rundgren spelas i I-poden...
Väl ute ur affären, stoppades hörlurarna i öronen (var annars?) och passande nog så började "Love Is The Answer" med Todd Rundgren spelas i I-poden...
På den ungefär 50m långa vägen mellan affären och busshållplatsen hälsade jag på säkert 10 personer. Väl på 60-bussen typ 5st. Då slog det mig att jag faktiskt hälsar på och känner mer folk i Lunden än vad jag gör i Kungsbacka och Fjärås(om man räknar bort kompisarna). Ska fanimej flytta till Lunden. Folk är mer jordnära än i präktiga, tillgjorda äckelborgliga Kungsbacka...
"People Ain't No Good" med Nick Cave underhöll mig på vägen ner till centralen. Den sången var mindre passande. Idag för första gången på månader känner jag mig genuint lycklig, inte det minsta bitter, bara lycklig. Log mot och hälsade på folk jag bara känner flyktigt. Inte likt Fagge modell 06...
Sprang från Drottningtorget till Pendeln med Manics gamla hit "The Everlasting" som ledmotiv. Hann precis med 17.15-pendeln, även om konditionen blottade sina brister på vägen.Väl på pendeln skickade jag sms till Alex. Bryggarn på Fredag tydligen, jag bangar fanimej inte. Hoppas bara man är lika glad och lycklig då. James Dean slutade sjunga ungefär samtidigt som tåget tog skydd under Liseberget. En av Sveriges allra mest underskattade artister, Christian Kjellvander och hans Loosegoats började sjunga om ljusa nätter och mörka dagar. "Days Of Black (Nights are Lights)", en fantastisk låt...
En vacker kvinna steg på i Mölndal, hon fick stå på det fullsatta tåget och jag tittade på henne genom spegelbilden i fönstret ända tills hon hoppade av i Anneberg. En av dom sötaste tjejer jag har sett i hela mitt liv. Trodde faktiskt inte det fanns så vackra kvinnor, men hon var säkert inte min typ (och jag inte hennes, hehe), jag kan sätta ganska mycket pengar på att hon har en taskig mode-blogg någonstans. Brrr...
Hon hoppade av i Anneberg som sagt var. Vilket faktiskt tyder på att det åtminstone finns en familj där som inte är inavlad...
När jag själv hoppade av i Kungsbacka spelades "Rock And Roll" med Robert Plant och Jerry Lee Lewis på hög volym. Sprang över till 741:an, där satt som vanligt ett gäng skräniga Fjärås-bönner längst bak i bussen och pratade om motorer och andra viktiga ting. Jag pusstade och tänkte: Fan vad jag vill flytta härifrån, fan vad jag vill ha en lägenhet i Lunden, fan vad jag är trött på tråkiga Kungsbacka. Bara tanken på att få flytta härifrån gjorde mig lycklig. Det är omöjlig att vara lokalpatriotisk i en sån här jävla skithåla. Det har inte med bitterhet att göra, bara sundt förnuft. Sorry Alex.
"People Ain't No Good" med Nick Cave underhöll mig på vägen ner till centralen. Den sången var mindre passande. Idag för första gången på månader känner jag mig genuint lycklig, inte det minsta bitter, bara lycklig. Log mot och hälsade på folk jag bara känner flyktigt. Inte likt Fagge modell 06...
Sprang från Drottningtorget till Pendeln med Manics gamla hit "The Everlasting" som ledmotiv. Hann precis med 17.15-pendeln, även om konditionen blottade sina brister på vägen.Väl på pendeln skickade jag sms till Alex. Bryggarn på Fredag tydligen, jag bangar fanimej inte. Hoppas bara man är lika glad och lycklig då. James Dean slutade sjunga ungefär samtidigt som tåget tog skydd under Liseberget. En av Sveriges allra mest underskattade artister, Christian Kjellvander och hans Loosegoats började sjunga om ljusa nätter och mörka dagar. "Days Of Black (Nights are Lights)", en fantastisk låt...
En vacker kvinna steg på i Mölndal, hon fick stå på det fullsatta tåget och jag tittade på henne genom spegelbilden i fönstret ända tills hon hoppade av i Anneberg. En av dom sötaste tjejer jag har sett i hela mitt liv. Trodde faktiskt inte det fanns så vackra kvinnor, men hon var säkert inte min typ (och jag inte hennes, hehe), jag kan sätta ganska mycket pengar på att hon har en taskig mode-blogg någonstans. Brrr...
Hon hoppade av i Anneberg som sagt var. Vilket faktiskt tyder på att det åtminstone finns en familj där som inte är inavlad...
När jag själv hoppade av i Kungsbacka spelades "Rock And Roll" med Robert Plant och Jerry Lee Lewis på hög volym. Sprang över till 741:an, där satt som vanligt ett gäng skräniga Fjärås-bönner längst bak i bussen och pratade om motorer och andra viktiga ting. Jag pusstade och tänkte: Fan vad jag vill flytta härifrån, fan vad jag vill ha en lägenhet i Lunden, fan vad jag är trött på tråkiga Kungsbacka. Bara tanken på att få flytta härifrån gjorde mig lycklig. Det är omöjlig att vara lokalpatriotisk i en sån här jävla skithåla. Det har inte med bitterhet att göra, bara sundt förnuft. Sorry Alex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar