måndag, november 13, 2006

Lite trygghet i vardagen...

Det känns som att väldigt många människor spenderar sin energi på saker de inte riktigt brinner för, utan kanske snarare vill brinna för. Folk som lyssnar på Deportees bara för att dom hyllas i Aftonbladet, killar som engagerar sig i Rädda Barnen bara för att impa på tjejerna. Inte för att jag är sådan, men jag vet att dom finns. I det långa loppet skjuter dom bara sig själva i foten, och trillar man så trillar man...

Vem försöker man lura, när man gör slut på 800 spänn på krogen, för att nästa dag inte uppleva nästa dag, utan kanske bara nästa kväll? Men jag gillar dagen efter, nästan mer än själva dagen på ett sätt. Den vuxna rimligheten har visst runnit ut över hela sinnet. Jag välkomnar den och det lugn den har medfört. Ett visst mått cynism kanske smög sig in också, men distansen till de försupna krogkvällarna med allt de där vedervärdiga groggarna i venerna (I lördags blandade jag 80/20) ; den är underbar. Och behovstrappan gäller ju även de med glansig blick; Värme, trygghet och allt det medför...

I mitt inre lugn visste jag att denna stund skulle komma; Jag sitter här med ett doftljus som sprider vaniljånga över rummet, lyssnar på fåglarna som kvittrar utanför fönstret. Nyss åt jag en frukt och snart ska jag springa en mil. Den totala klyschan alltså, och som de flesta klyschor är den uppkommen efter behov. Folk behöver ro, och så även jag. För även om vi kulturellt medvetna arbetar-killar alltid håller en viss distans till vanligt folk (vi är inte vanligt folk längre, det bevisar valet), så är det fortfarande bara blod, trygghet, sexualdrift och förstås, det där lugnet. Det som kommer till alla förr eller senare, det som kom till mig först senare som driver oss. Och vad är det för fel i det???

Inga kommentarer: