Dikt:

Havet

Jag kom på mig själv med att jämföra
Jämföra med det öppna vidderna
De öppna vidderna, där ute på havet

För ute på havet, det riktiga havet
Långt där ute, där inga fåglar vågar vara
De öppna vidderna, där är allt annorlunda men äkta

Långt därute, där ute får verkligen
Ögonen vila och ro, för hur man än vrider och vänder
Är det inget som tar emot

Ingen som säger emot, inget hårt som studsar tillbaka
Rakt in i betraktarens öga, in i verkligheten
Påtagligt och smärtsamt, jobbigt men äkta

Nä, långt där ute, där inga fåglar syns
Där kan blicken vila lugnt, och få sin efterlängtade ro
Mot den fjärran, mjuka allt mer påtagliga horisonten

Där, bara där är ensamheten till tröst