Oj, jah har inte bloggat sedan i Onsdags, tiden går så förbannat fort. Har tänkt mycket på det där. Att tiden går fort, igår var det ett år sedan jag och Alex var på Bob Dylan, vilket också innebär att idag har jag bloggat i exakt ett år! Min första text var en recension av just den konserten...
Så vad har jag gjort sedan i Onsdags då? I torsdags åkte jag in till stan å träffade Mattias innan jag skulle börja jobba. Vi fikade, fönstershoppade och snackade skit. Mattias fick tillfälle att säga ordet "etablisemang" 102 gånger, tro mig jag räknade noga...
I Fredags var jag och Mattias på bio. "A Prarie Home Companion", Robert Altmans nya ensamble-skådespel som handlar om en avskedskonsertför en anrik gammal radio-kanal. Fantastiska skådespelare, skön countrymusik, magnifik dialog och en helvetes massa skratt förgyllde kvällen för både mig och Mattias. Men jag är säker på att alla småkillar med fjun på hakan som hade köpt biljett enbart för att se Lindsey Lohan måste varit ganska besvikna efteråt... Hehe...
Åkte hem direkt efter filmen. När jag kom hem tittade jag en stund på Musikbyrån som firade 10 år men ett sjuhelvetes långt jubileums-program.Tröttnade ganska fort efter att Jocke Berg fått säga "kvasi-intelektuell" och Robyn blivit intervjuad från ett hustak i New York. Alla fördommar besannades. Varför kunde man inte gjort den där intervjun hemma i Sverige? Nä man skulle passa på att göra det just den där dagen på året när hon befann sig i New York. Har aldrig gillat Musikbyrån, för pretantiöst och förutsägbart. Som svensk musikindustri i stort. För inskränkt, präktigt och hippt. En klubb för inbördes beundran. Hatar sånt...
Så vad har jag gjort sedan i Onsdags då? I torsdags åkte jag in till stan å träffade Mattias innan jag skulle börja jobba. Vi fikade, fönstershoppade och snackade skit. Mattias fick tillfälle att säga ordet "etablisemang" 102 gånger, tro mig jag räknade noga...
I Fredags var jag och Mattias på bio. "A Prarie Home Companion", Robert Altmans nya ensamble-skådespel som handlar om en avskedskonsertför en anrik gammal radio-kanal. Fantastiska skådespelare, skön countrymusik, magnifik dialog och en helvetes massa skratt förgyllde kvällen för både mig och Mattias. Men jag är säker på att alla småkillar med fjun på hakan som hade köpt biljett enbart för att se Lindsey Lohan måste varit ganska besvikna efteråt... Hehe...
Åkte hem direkt efter filmen. När jag kom hem tittade jag en stund på Musikbyrån som firade 10 år men ett sjuhelvetes långt jubileums-program.Tröttnade ganska fort efter att Jocke Berg fått säga "kvasi-intelektuell" och Robyn blivit intervjuad från ett hustak i New York. Alla fördommar besannades. Varför kunde man inte gjort den där intervjun hemma i Sverige? Nä man skulle passa på att göra det just den där dagen på året när hon befann sig i New York. Har aldrig gillat Musikbyrån, för pretantiöst och förutsägbart. Som svensk musikindustri i stort. För inskränkt, präktigt och hippt. En klubb för inbördes beundran. Hatar sånt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar