Producenten

Ett av de mest facinerande fenomenen inom musiknörderiet är producent-dyrkandet. Producenten har i popnördens värld många gånger större dragningskraft än artisten till och med…

För vem kan berätta anekdoter och historier eller häpnas över levernet hos grupperna som Phil Spector producerade? Historierna om Phil Spector själv är desto fler...

Det var många som fann countryn genom att lyssna på Emmylou Harris's Wrecking ball"men vad hade den plattan varit utan Daniel Lanois's producerande? Samme man gjorde underverk med Bob Dylan's insomnande karriär 1989 med plattan "Oh Mercy". Skulle det finnas någon anledning att äga U2s ”Achtung Baby” över huvud taget om det inte vore för Brian Enos mystiska ljudbild???

Producenter som väljer att höras väldigt mycket i slutresultatet får hos musikfanatiker som mig en närmast mytisk status. Vem det är som faktiskt håller i instrumenten kan - och detta säger jag motvilligt med handen på hjärtat - kan i vissa fall vara oväsentligt ..

Jag älskar tanken på den mediaskygge, vansinnigt kompetenta experten som bara håller sig i bakgrunden och lyfter fram kvaliteterna hos dem han/hon jobbar med...

Producenter jag avgudar:
Rick Rubin (Slayer/ Johnny Cash/Red Hot Chili Peppers/Neil Diamond/Metallica/Danzig)
Daniel Lanois (Bob Dylan/Emmylou Harris/U2/Peter Gabriel)
Brian Eno (U2/John Cale)
Phil Spector (Beatles/Ronettes/Leonard Cohen/Ramones/Rolling Stones)